Sofia Westberg

Emma började klaga på att hon hade ont i magen igår, det brukar inte vara så mycket att haka upp sig på så jag tog det inte så allvarligt. Men när hon klagade ännu mer i nu på morgonen och dessutom hade lite feber började jag bli lite bekymrad. Efter att ha rådslagit med sjukvårdsupplysningen åkte vi upp till AVC kl 08:00 och är nu 8 timmar senare kvar på sjukhuset. Emma är inlagd på barnavdelningen för observation och mer prover ska göras för att få reda på om det är blindtarmen eller något annat. Jag har skickat bud efter min dator och lite filmer till Emma som jag nu fått så jag är övertygad om att vi ska ta oss igenom detta på bästa sätt.

Det finns mycket att lära på ridskolan både för Emma och för mig. I går fick Emma öva på att stanna, stoppa, svänga och trava och jag fick springa bredvid hela tiden. Jag fick även lära mig att hästar kan bitas, jo jag blev biten, inte hårt men ändå. Men jag förklarade för hästen vad som gällde när jag var med så nu hoppas jag att det blir lugnt i fortsättningen.

Sofias status är svår att beskriva med ord, man behöver nästan träffa henne för att förstå hur hon har det. Men jag tänkte att det kanske blir enklare att beskriva om det ställs frågor till mig. Så om någon vill ställa en fråga så gör det här genom att kommentera inlägget eller så skicka den med e-post till mig på adressen [email protected]

Det har börjat planeras för Sofias framtid men det finns inga datum fastslagna för någonting ännu. Man har tittat på hur man kan anpassa olika former av boende för Sofia så hon kan skrivas ut från sjukhuset. Hemma hos mig har man tittat på att ställa in en säng så hon kan lägga sig ner och vila. Dom gånger hon varit hemma nu har hon endast stannat någon timme, nu kan det bli lite längre besök.

Efter att ha grillat några korvar tyckte vi att en promenad runt Pickesjön skulle vara trevligt. Dessutom var det läge för Hugo att sova, så han packades ner i sin vagn och av det bar. Efter ett tag kom jag och Emma på den bra iden att ta en genväg genom skogen medans en kompis följde grusvägen med vagnen. Detta var nog en av veckans dummaste idéer, jag kan inte säga att vi gick vilse men jag hade långt ifrån koll på var vi var. Efter att vi hade gått i ca 40 minuter på "genvägen" som rimligtvis bara borde tagit 10 min började Emma bli lite bekymrad och frågade var vi var. Självklart övertygade jag Emma om att jag visste precis var vi var när jag i själva verket var lite osäker om vi var kvar i Borås kommun. I alla fall löste det sig till det bästa och en planerad promenad på ca 40 minuter blev till en vandring på ca 2 timmar.

Hugo är lite förkyld och det kanske inte är så mycket att haka upp sig på men han får lätt näsblod när han är förkyld. I morses väckte han mig kl 06:00 och pekade på kudden som var helt röd en kudde som i vanliga fall har en helt annan färg. Jag fattade rätt omedelbart att det bara var lite näsblod, eller inte så lite i detta fall utan faktiskt rätt mycket. Så det var bara att försöka vakna till och lösa problemet. Men att få en tvååring att inse att det är bra att ligga still på rygg med en papperstuss i näsan när man har näsblod är en utmaning. Det löste sig i alla fall till slut och jag hoppas nu på en mindre blodig natt.

Idag var jag hämtade ett rådjur hos jaktledaren i jaktlaget jag är med i, jag har inte fällt det självt utan det var min tur att få lite kött bara. Barnen följde med och Emma blev snabbt kompis med dottern i familjen när hon fick syn på hästarna. Dom har två stycken hästar och Emma fick sitta på den ena och vara med när dom var ute och tränade lite. Jag börjar bli lite bekymrad över vad jag har gett mig in på för spår för Emma är verkligen helt såld på hästar. Men när jag ser hennes lycka när hon är i närheten av en häst så är det svårt att inte glädjas med henne.

Det finns ett ord som på ett enkelt sätt sammanfattar gårdagens besök på ridhuset, Succé. Men först när vi kom dit var jag inte lika övertygad, min första reaktion var då hur ska detta sluta. Det började bra med att vi blev mottagna och tilldelade en ponny. Men när dom sa att det var dags att sadla hästen och sätta på tränset och jag insåg att det var min uppgift, började jag bli lite tveksam hur detta skulle sluta. Men med lite hjälp slutade det väl och vi gav oss ut i paddocken och 30 minuter senare kunde Emma starta, stanna och svänga med hästen alldeles själv. Och jag fick lära mig massa nya ord och sadla en häst men även att vissa kläder är mindre lämpade i stallet.

Ett av Emmas stora intressen är hästar, hon har barbie hästar, mjukis hästar, hästar på kläder och en hel hög osynliga hästar som hon leker ofta med. Så när jag berättade för henne i går att hon ska börja på ridskola imorgon, alltså idag fredag, kan man säga att hon blev rätt glad. Det är en kompis som ordnat med det, så tillsammans med hans dotter ska vi ge oss in hästarnas värld. Kursen börjar kl 16:20 och då ska hästen vara sadlad och klar och tanken tror jag är att jag och Emma ska göra detta. Jag har aldrig sadlat en häst i hela mitt liv, jag har suttit på några men inte mer än så. Men hur svårt kan det vara, jag får väl googla lite innan om hur man sköter en häst så ska det nog ordna sig.

Köpa present till Sofia är i vanliga fall ingen enkel uppgift och nu känns det ännu svårare. Men efter att funderat en stund fick det bli ett par byxor och en tröja, hoppas hon gillar det. Men den bästa presenten hon får i morgon är nog att komma hem och hälsa på och träffa barnen.

Jag befarade att det skulle bli lite stökigt att lämna barnen på dagis så här efter sommaren, men det har börjat kanon bra. Hugo tar lite tid på sig innan han släpper mig och börjar leka, men förutom der går det bra. Barnen verkar snabbt ha kommit tillbaka i sina gamla rutiner. Det enda som skiljer nu från före sommaren är att det är jag som väcker barnen inte tvärtom. Och nu har Hugo slutat med välling så mina morgon rutiner har blivit lite enklare, det enda som kan ta tid är att få Emma att ta på sig kläder som vi båda är nöjda med. Jag tycker en kort kjol med bara ben och kortärmat ser lite kallt ut och hon kan inte tänka sig långbyxor och långärmat. Så det brukar få bli någon form av kompromiss däremellan.

Sofia har mått förhållandevis rätt bra under sommaren, i alla fall om man ser till omständigheterna. Hon har kunnat komma hem och hälsa på några gångar och jag och barnen har varit så ofta vi kunnat hos henne. Men om man ska se till hennes rehabilitering så är status i stort sett oförändrad. Sofia är fortfarande oförmögen att kommunicera med omvärlden på ett vettigt sätt och är i ett väldigt stort behov av hjälp dygnet runt.

På måndag slutar semestern och man får försöka hitta en lämpligare dygnsrytm. Dom senaste 6 veckorna har gått väldigt fort och jag tycker vi har hunnit med en del kul på semestern. Under sommaren har det blivit väldigt lite tid framför datorn, i alla fall om man ser till hur mycket tid jag brukar spendera framför den. Men nu blir det mer tid med datorn och sålledes mer skrivet här. Den närmsta tiden kommer jag skriva om vad vi har hittat på under semestern och självklart också hur det är med Sofia. På fredag den 15 Augusti fyller Sofia år, så om någon vill skriva ett kort eller liknande så kan ni skicka det till

Sofia Westberg
Rehab 1
SÄS
501 82  Borås