Sofia Westberg

I går när jag hämtade Hugo på dagis fick jag reda på att han hade spytt precis innan jag kom, han kan göra det ibland när han är förkyld så jag hoppades att det berodde på det. Då vi skulle åka till Astrid Lindgrens värld senare på dagen önskade jag mig ingen magsjuka direkt. För att vara på säkra sidan väntade jag några timmar innan vi skulle åka för att se så han mådde bra, och han var precis som vanligt tyckte jag så iväg det bar. När vi hade kört två timmar och var i Marianlund kräktes han igen då blev jag lite bekymrad kan jag erkänna, men men det kanske går bra ändå tänkte jag positiv som man är. När vi kom fram stod spagettin på bordet och dom andra familjerna som var med på resan var väl införstådda med allt innan jag åkte från Borås. Jag sa att spyr han upp spagettin nu så är det definitivt magsjuka, 30 sekunder senare blev det bekräftat. Lite senare på kvällen började även Emma klaga lite på sin mage och jag kände att det här kommer bli en lysande midsommar. Nu snart ett dygn senare, en kräkfylld natt och en nerspydd bil är vi hemma igen och midsommarfirandet består av resorb och spyhinkar. Själv har jag hitintills klarat mig och mår rätt ok, humöret kunde varit bättre men jag tror en calvados lite senare kan ändra på det med.