Sofia Westberg

Att vara ensam med två små barn varje morgon och komma iväg till dagis i tid är en utmaning. Hemma hos oss tycker jag nu att vi har fulländat denna rutin. Idag ringde klockan första gången 07:15, den snozades en gång och vi var ur sängen 07:25, och barnen var på dagis 07:55. Hur är detta möjligt? Det kanske låter som vi har det hur stressigt som helst på morgon hemma, men det tycker inte jag, och jag är rätt säker på att barnen inte upplever det så heller. När vi har vaknat alla tre vilket 99 gånger av 100 är i min säng, går jag upp och tar på mig kläder. Detta brukar resultera i att barnen inte vill vara kvar i sängen heller utan dom kommer efter. Jag har lärt Emma sätta på barnkanalen på TV, behövde visa henne hur det fungerade två till tre gånger vart efter hon löser det alldeles utmärkt själv. Värt att nämna i sammanhanget är att det tog ca två veckor att lära mor och far föräldrar samma sak, det där med avancerad ny teknik kan ibland vara lite svårt för den generationen. Medans barnen kollar TV gör jag välling till Hugo som han snällt äter själv i soffan. Detta ger mig tid att få ordning på mig själv och få på Emma kläder. Och eftersom hon är upptagen av TV'n blir det sällan protester på klädvalet, vilket annars kan bli en rätt frustrerande diskussion. Nu brukar Hugo vara klar med vällingen och det är hans tur att få på kläder. Och efter att borstat tre uppsättningar tänder är det på med ytterkläder och iväg till dagis. Äter ni inte frukost frågar säkert någon nu, jo det gör vi, barnen äter frukost på dagis och jag på jobbet.